Håkan Hellström. Det finns mycket att säga om den mannen, människor både avskyr och älskar hans musik. Jag ska erkänna att jag inte alltid gillat den, men sedan började jag fatta grejen. Han sjunger inte klockrent, det kan nästan alla intyga, men det är lite det som är grejen också. Man behöver inte sjunga klanderfritt för att vara en bra artist. Klanderfria artister är oftast ganska tråkiga, tycker ni inte? Jag har några få i min bekantskapskrets som även de fattar grejen, men de allra flesta har placerat honom i "han låter som att han har svalt en kråka"-facket. På ett sätt tycker jag synd om dem, att de inte fattat grejen. Att de inte vill fatta grejen.
Jag brukar ofta bli utmobbad i min släkt pga. att jag gillar Håkan. I alla fall när det pratas musik, men idag hade jag två stycken på min sida (jag bortser från det faktum att de är göteborgare och känner Håkans mamma). Det är alltid lika roligt när man träffar människor som förstår, människor som, så att säga fattar grejen.
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa PS lycka till ikväll (som jag redan läst tusen gånger).
Tjoflöjt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar