Ibland händer det att jag strövar omkring utan något förutsatt mål. Jag passerar människor som är på väg någonstans, människor som har avsatt tid för att ta sig till sin slutdestination. Jag börjar studera dem och försöker tänka mig in i deras liv. Jag fantiserar om hur de lever, vart de är på väg och vem de ska möta. Det är väldigt rogivande. Ibland till och med nödvändigt för att inte stänga in sig i en bubbla som endast innefattar dig själv och din vänskapskrets. Att försöka se till andras perspektiv, hur andra människor uppfattar någonting är en egenskap som jag uppskattar mycket. Det värsta jag vet är egoism, människor som endast ser till sig själva.

Världen blir bara mer och mer egoistisk för varje år som går. Jag vet inte om det beror på makt, om det som krävs för att nå framgång är att vara egoistisk. Det är möjligt. Om världen skulle vara mer omtänksam hade vi förmodligen inte haft lika många framgångsrika människor. Jag menar naturligtvis inte att alla framgångsrika människor är egoister, även om det kanske låter som det. Dessutom kan man vara framgångsrik på olika sätt. Summan av kardemumman är dock att människor behöver öppna sina vyer lite mer och inte bara tänka på sig själva.