Spelkväll hos fröken A.

Favorit i repris

Annandag jul.

Jag har alldeles nyligen skapat mig ett flickrkonto, vilket verkligen var på tiden. Jag förstår ärligt talat inte varför jag väntade så länge med det. Jag har nästan alltid med mig kameran, men jag vill gärna ha mina bilder för mig själv och visar sällan upp dem. Likadant är det med mina texter. Jag vet inte varför det är så egentligen. Jag har alltid skrivit för mig själv i första hand. Det ligger alltid ett anteckningsblock bredvid sängen, för att jag ska kunna skriva ner saker som jag kommer på. Om jag inte skriver ner dem så glömmer jag bort dem.

De som är intresserade kan ju kika in på bilderna från vårt julfirande här. Annars får ni ha en fortsatt trevlig julhelg.

Tjo, tjo.

Drömmar om sommar .

Tomtar på grönbete.

B i l d e r

Jag kommer (medan jag försöker hitta inspiration) att uppdatera bloggen med bilder i stället för med text. Det blir antagligen mycket roligare.

Bloggpaus.

Jag ber om ursäkt för det långa uppehållet. Jag är helt tom i hjärnan, fantasilös. Inte i allmänhet, utan mer när jag ska skriva. Man kan väl säga att jag har skrivkramp, men det är ett så fult ord. Jag vill inte ha skrivkramp. Hur som helst så tror jag att den här bloggen behöver läggas ner ett tag. Jag har helt enkelt inte lust att skriva mer i den just nu.

Jag kommer att skriva mer, men inte just nu. Jag behöver hitta tillbaka till fantasin först. Den försvann någonstans mellan den tionde november och den sjunde december. Om du, mot all förmodan skulle hitta den, så var vänlig och meddela mig.

Tjoflöjt!

Jag saknar er.

Blue Virgin Isles

Igår fick jag en ny skivspelare och gick upp på vinden och hämtade ner alla LP-skivor och singlar. Mycket var dåligt, men jag hittade en del bra också. Bland annat Springsteen, Blondie, Gärdestad och U2. Jag fastnade särskilt för den engelska versionen av Himlen är oskyldigt blå. Ted skrev ofta texter på engelska som hans bror Kenneth sedan översatte till svenska. Ibland skrev han bara en massa ord som inte gick att tyda. Det använde Kenneth för att skriva ihop låtar utav. Ted skrev alltid musiken till Kenneths texter. Jag älskar ljudet från gamla skivor, det där lite knastriga ljudet.

För övrigt tror jag att jag börjat bli smittad av Cornelias och Ullis ögonfluss. Just nu kliar det väldigt mycket och rinner från dem. Jag känner mig väldigt trött i ögonen. Det är svårt att inte klia, men jag försöker att låta bli. Det blir till att ta handsprit på händerna efter varje gång jag tvättar händerna. Jag får verkligen hoppas att det inte blir värre än så här och att jag inte blir så sjuk att jag smittar någon.

Födelsedagar.

Att fylla år är roligt när man är liten. Då räknar man ner tjugo dagar innan man fyller år, skriver önskelistor och får svårt att sova dagen innan sin födelsedag. När man blir äldre räknar man kanske inte ner från tjugo utan tycker att det räcker med tio dagar innan. Man skriver fortfarande önskelistor och har fortfarande svårt att sova dagen innan. När man blir ännu äldre slutar man att räkna ner, man slutar att skriva önskelistor och man får inte svårare att sova dagen innan sin födelsedag än vad man får före vilken dag som helst. Där någonstans befinner jag mig nu. Imorgon är det min födelsedag, men jag känner inte att jag längtar något särskilt till det. Det kommer att bli som vilken skoldag som helst. Det är nog så det känns att bli äldre, alla födelsedagar blandas ihop och man minns dem inte i efterhand. Det är som vilken dag som helst, bara att man råkar fylla år på just den dagen. Man kanske öppnar lite paket och äter någon tårta om man gillar det, men det känns inget märkvärdigt. Nu ska jag sova för att jag är trött och ska upp tidigt imorgon, inte för att jag så fort som möjligt ska vakna upp till min födelsedag. Då är det är tisdag, en helt vanlig skoldag.

Vänner

Att människor kommer och går är inget nytt. Man lär känna väldigt många människor under en livstid. Vissa kommer man ihåg i efterhand, andra inte. Några umgås man med under begränsad tid, vid en tidpunkt i sitt liv när man är på samma våglängd. Andra stannar kvar under en längre tid. Jag har många vänner som jag känt väldigt länge och fortfarande umgås med. Men jag har även vänner som jag inte längre känner, vänner som flyttat bort och skaffat sig ett nytt liv.

En av dem som räknas in i kategorin ”vänner som jag fortfarande umgås med” har jag känt sedan lekis och hon är en av mina absolut bästa vänner. Vi tänker samma saker vid samma tidpunkt. Det räcker med en blick och vi förstår exakt vad den andra menar. Om vi skulle skicka iväg varandra för att köpa fem skivor till varandra, skulle tre av de fem skivorna vara exakt samma som den andra köpt. Vi har i princip samma musiksmak, med vissa undantag. Det är bra när det vankas festivaler, eftersom vi vill gå på samma. En annan bra sak med henne är att man kan sitta helt still och stirra in i väggen och ändå känna att man har roligt. Hon kan göra den tråkigaste dagen till världens roligaste bara genom att vara sig själv. Hon sprider en enorm glädje till sin omgivning, ibland utan att veta om det själv. Jag önskar ibland att jag vore lite mer som henne. Eller ibland och ibland, ganska ofta rättare sagt. Hon har förmågan att locka fram det bästa ur människor, även de hon precis träffat. Enligt henne själv är hon ganska blyg, men det märks inte. Hon pratar med allt och alla och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker och tänker om henne. Det är i alla fall den känslan man får av henne. Ibland får hon utlopp för sin spontanitet och övertygar sina vänner att hänga på. I somras fick hon till exempel för sig att spela Twister, mitt på våghustorget. Den dagen är faktiskt en av dem jag sparat i långtidsminnet. Den var helt fantastisk, men sorglig. Det var nämligen en av de sista dagarna hon hade kvar i Örebro. Nu bor hon i Luleå och har gjort det sedan åttiotre dagar tillbaka. Åttiotre dagar är en lång tid, men bådas kommentarer på det var ”VA? Har det bara gått åttiotre dagar?” det känns nämligen som HUNDRAåttiotre dagar. Vi är vana vid att träffa varandra flera dagar i veckan. Det är som man säger att ”man inser inte hur mycket någon/något betyder förrän det är borta”. Nu kommer hon ju inte vara borta för evigt och vi kommer att ses vid jul igen. Alla människor har inte den turen. De kanske har vänner som av någon anledning flyttar bort och sedan aldrig kommer tillbaka mer. Det har jag också, fast det är en annan historia. Det jag vill ha sagt är att man ska ta sig tid att umgås med sina vänner och försöka inse deras storhet innan det är för sent.

Vem är hon som sover hela tiden?

Jag sitter här på city akademin, återigen med Silvia. Jag hade ont i huvudet förut så jag tog en värktablett. Det tar låång tid innan värktabletter börjar verka. Därför begravde jag huvudet i armarna på bordet över mina böcker. Sedan hittade S ett annat bord vid sofforna. Där fann jag en skatt...
...där låg en kudde och väntade på mig. Jag lade mig ner och vilade en stund. Det passerade hela tiden människor som stirrade på mig. Alla med samma fråga på deras huvuden... Vem är hon som sover hela tiden?

Les chevaux.

Jag kan inte riktigt ta ögonen ifrån teveskärmen bredvid mig. De visar nämligen världscuphoppningen i Lyon. Det finns inget djur i världen som jag gillar lika mycket som hästen. Även om jag älskar alla andra djur också, så är det något speciellt med hästen. Det har jag tyckt så länge jag kan minnas. När jag gick i mellanstadiet åkte jag och en klasskompis till stallet direkt efter skolan. Där satt vi vid hagen och läste hästtidningar. Vi åkte inte hem förrän på kvällen när det blev mörkt. Det var inte alltid jag fick tillåtelse att åka till stallet minns jag. Att säga att "Nej, vadå? Jag har inte varit i stallet" när det känns på lukten är inte så bra. Jag tror iofs inte att jag någonsin ljög om att jag inte varit i stallet när jag varit det. Jag är väldigt bra på att ljuga, men jag gör det inte eftersom jag skulle få ett så dåligt samvete om jag gjorde det. Jag ser heller ingen anledning till att ljuga, när sanningen ändå kommer fram till slut. Mina väggar pryddes av posters på hästar från alla hästtidningar jag prenumererade på och från Pollux hästbokklubb som jag var med i. Jag minns särskilt en sak jag fick från hästbokklubben. En blå väckarklocka formad som en hästsko. Den hade inte det där hemska alarmljudet, utan ett underbart gnäggande. Att vakna till ett gnäggande var en dröm. Jag saknar den fortfarande faktiskt. Haha, vet inte var den tog vägen. Däremot finns det fortfarande språr kvar av mitt hästintresse, även om intresset avtagit lite med tiden. Jag har nämligen ett inramat zerografi av konstnären Oscar Wedel ovanför sängen som på ett mycket vackert sätt målat av vildhästar på prärien. Han har inte använt många färger, utan bara gult, brunt, svart och rött. Det är min favorittavla som jag fått efter min mor som inte ville ha den längre. Eller ocskå var det jag som övertygade henne om att hon inte ville ha den längre. Jag minns inte. Haha.

Nu ska jag fortsätta att skriva på min essä. Det går förvånansvärt bra må jag säga.

Hejsvejs!

Lilla Olle :)

En dag bland alla andra.

Idag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Det har inte hänt särskilt mycket och det känns skönt. Ibland behöver man hämta energi för att orka med vardagen. Jag har skrivit lite på uppgiften som ska in snart, men jag orkade inte lägga ner så mycket tid på den idag för att vara ärlig. Jag känner mig väldigt trött och hostar snart upp lungorna haha. Jag ska nog gå och hämta gitarren för att ta mig tid och stämma den en gång för alla. Det känns ju inte så roligt att den ska ligga och samla damm bara för att den inte är stämd.

Ikväll är det efterlyst! Många har fått uppfattningen om att det är mitt favoritprogram, vilket kanske inte stämmer. Anledningen till att jag ser på efterlyst är att jag tycker det är väldigt intressant med allt som har med kriminalitet att göra. Vad det är som gör att människor utför så hemska handlingar. Jag tycker även att det är viktigt att allmänheten kan hjälpa till att lösa brott, vilket efterlyst ger en möjlighet till. Det är nog därför jag gillar efterlyst.

Vila i frid mina vänner.

Dialekter.

Nu sitter jag med Silvia på city akademin. Hon försöker härma olika dialekter och skämtar friskt om huruvida jag skulle känna igen dem eller inte.

S: Om du skulle bli överfallen av en vit man skulle du känna igen honom på hans dialekt eller hur?

D: Ja, det antar jag.

S: Om en närking skulle anfalla dig skulle han säga "Vaa iiinte så träälig", om en göteborgare skulle anfalla dig skulle han säga "Det e la gött", om en skåning skulle anfalla dig skulle du inte kunna undgå hans RRR... Om en...

D: Haha okej, det räcker nu. Haha.

Haha stackars Ringo.

Grattis Elin och Johan!

Grattis till Elin och Johan för att Ågatan 3 toppar restauranglistan med Sveriges mest nöjda kunder.

Fredagsmys.

HEJ!

Idag stannar jag hemma och ser på TV och tar det lugnt inför loppisen imorgon. Köpte jordgubbar förut(!!) Helt amazing att det finns i oktober, precis vad jag behövde. Dessutom är det Beatlestema i idol ikväll! Är inte så mycket för idol egentligen, men tittar väl titt som tätt iallafall. Ikväll har de iaf ett awesome tema.

/Denise.

Den vackra katten :)

Förlåt för att jag inte bloggat på en halv evighet. Jag ska skärpa mig! Här följer en bild på Figge.

Reportageskrivande.

Igår var det återigen loppis, med ungefär samma människor som vanligt. Det som däremot var nytt är att det STALS från oss. Ganska mycket till och med, men jag antar att man får räkna med stölder på Örebros största mötesplats. Vi vet vilka det var som stal grejerna och de är portade i fortsättningen.

Idag spenderar jag dagen vid mitt nyinköpta skrivbord. Jag ska påbörja mitt reportage som ska vara inlämnat senast på tisdag. Det går framåt i sakta mak. Jag ska nog ta en välbehövlig paus om en stund och se om det går bättre efter det.

Jag har en liten vän uppe i huvudet på mig, han har små röda horn och han är min bäste vän.

Hej!

Jag ser nu att jag inte har uppdaterat bloggen på länge. Att jag gör det nu beror på att jag desperat letar efter andra saker att göra så jag slipper plugga. Jag är ofantligt trött, jag skulle nog behöva sova några timmar, men då får jag inget gjort. När jag publicerat det här inlägget ska jag verkligen rycka upp mig och ta tag i plugget.

Jag ska nog försöka få i mig lite koffein och kanske sätta mig vid skrivbordet istället för i sängen, med pyjamas. Haha, kanske inte så konstigt att jag är trött.

Tjotjo!

Yukigassen, det nya svarta.

Nu har hon åkt, inte till Lund som det var tänkt, utan till Luleå!
Fatta vad kul hon kommer att få, kasta snöbollar som hobby. Det är sant, i Norrland har de något som heter Yukigassen. Det är ett organiserat snöbollskrig som hade sin början i Japan. Det är alltså något man kan ha som hobby, att kasta snöbollar i lag.

Jag har inte riktigt förstått att hon har åkt, det känns inte konstigt alls. Hon är ju hemma, fast lite längre bort.
Som Bella en gång sa "Luleå ligger inte i Sverige, det ligger i Norrland".
Fast å andra sidan så är det inte så långt bort, hon hade ju lika gärna kunnat bo på andra sidan jorden. Det hade varit långt bort, det här är ju bara två tredjedelar av Sverige bort, 97,8 mil bort. Det är ju ingenting!

Sommaren närmar sig sitt slut

Snart är sommaren slut och bloggen har tyvärr inte fått första prioritet. För hoppningsvis blir det lite mer bloggande till hösten när sommaren verkligen är över. Det är konstigt, visst känns det inte som sommar längre?

För några veckor sedan planerade jag att köpa en fläkt eftersom det blev så varmt på nätterna. Nu har jag plockat fram täcket igen eftersom jag fryser så fruktansvärt mycket på nätterna. Att vädret kan slå om så snabbt, men så lever vi i Sverige också. Här kan man inte förlita sig på vädret det minsta. Sägs det att det ska bli soligt imorgon så ska man inte bli förvånad om man vaknar upp dagen därpå och regnet öser ner.

Trots det osäkra vädret så har jag haft en helt fantastisk sommar, visst hade den kunnat bli ännu bättre, men så är det med allt. Man vill alltid få det ännu bättre, men istället borde man vara nöjd med det man har. Det är inte sällan som människor beklagar sig över små struntsaker, istället för att tänka efter och inse att de bra sakerna faktiskt väger lite tyngre.

Up on the roof

Jag har en väldig lust att klättra upp på ett tak och sitta och kika ut över staden. Kanske ha lite picknick och bara njuta av sommaren.

Idag var jag och badade vid ett jättefint kalkbrott. Lagom till vi skulle åka hem igen kom regnet, det underbara regnet.

Onsdag, den sjunde juli tjugohundratio (I brist på en bättre rubrik).

Man kan tycka att sommaren är till för att ta det lugnt och vila upp sig inför hösten, så är det inte för mig. Jag spenderar den genom att plugga hela (håll i er) TVÅ sommarkurser, dock är det inte så jobbigt som det låter. Det är ganska rogivande att sitta klistrad framför böckerna. Visst går jag miste om en hel del som hör sommaren till, men det gör ingenting. Om jag vill kan jag ju sitta utomhus och plugga, vilket jag gör ganska ofta. Dessutom får jag en anledning att sitta inne också (jag får väldigt lätt ont i huvudet av solen). Visst gillar jag sommaren, jättemycket till och med, men det känns inte som att det gör någonting att jag inte kan vara med på alla aktiviteter som lekkollektivet har för sig.

Det som är lite mindre roligt dock, är att det här är de sista månaderna innan Alex flyttar till Lund. Alexandra som jag känt sedan lekis. Fast det är som sagt också lugnt, vi hinner umgås mycket iallafall. Sedan får jag ju en anledning att åka till skåne, haha. Jag har aldrig varit i skåne, ändå är jag halvskåning.

Nu ska jag fortsätta min kväll med Mr Springsteen, kurslitteraturen och skogsbärste. Får hoppas att halsen inte blir värre än vad den redan är.

Ännu en härlig dag på landet :)

Born to run

Det börjar närma sig nu, tiden håller på att rinna ut...
I augusti drar hon, en väldigt, väldigt nära vän. Hon flyr fältet och flyttar ner till skåne. Det kommer att kännas tomt, men det kommer även att kännas bra. Visst kommer vi inte att kunna träffas lika ofta längre, men det känns bra att hon gör något som hon vill göra. Hon kommer att få en underbar tid nere i skåne, det är jag säker på. Vi har länge pratat om att vi vill tälta här i Örebro, och därför har vi bestämt att vi ska göra det. Redan på måndag faktiskt, dock vet vi inte exakt var ännu eftersom idén kom upp för bara några timmar sedan.

Jag skulle kunna skriva tusen saker som jag skulle vilja göra innan hon åker, men det känns inte nödvändigt.

Det jag kommer att sakna mest är våra stunder när vi ses utan att ha planerat in något speciellt. Det är oftast då vi har som allra roligast.

Mi piace quando tu sei felice. ♥

Alla snubbar vill ju vara katt

"I say one, two, three, four and you jump so fuckin' high, we touch the sky!"

Igår var jag i Göteborg för att gå på Pier Pressure, och här kommer några bilder därifrån. Det är tyvärr kass kvalitet på dem, men det duger. Jag lägger in några bilder till sedan från den andra kameran.