Känslan av att inte riktigt existera.

Då var ännu en dag passerad. Det känns som om jag lever i en fantasivärld nu för tiden, det som händer i det verkliga livet kan jag inte riktigt greppa. Visst deltar jag i det och engagerar mig till och med, men det är ändå något som fattas. Det är som om min själ lever ett dubbelliv.

Jag längtar hela tiden bort till något annat, långt borta som inte riktigt går att definera. Dagarna känns ena stunden milslånga, för att andra stunden ha sprungit iväg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det ter sig på detta viset, men jag har en känsla av att det kan bero på att jag längtar något otroligt till sommaren. Den riktiga sommaren (inte den som vi nu lever i när människor kastar av sig kläderna så fort det blir en ynka liten plusgrad på termometern).

Känslan av att inte riktigt existera i den värld jag levet i kan även ha att göra med all musik jag förlorar mig i. Jag gillar sådan musik som man kan drömma sig bort till, vilket ibland resulterar i att jag inte riktigt vet vad som är dröm och vad som är verklighet. Fast riktigt så långt brukar det inte gå, men det har hänt ett antal gånger. Man kan väl säga att jag är en drömmare, så det här med att inte riktigt existera i nuet är inget främmande för mig. Det händer nästan hela tiden.

Fast det skulle väl bli lite lättare att börja leva igen när skolan är slut för terminen. När sommaren är här på riktigt.