En värmekälla i vardagen.

De har stängt av alla element i lägenheten, vilket leder till att det blir väldigt kallt. Golven är kalla, luften är kall och pläden är numera en självklar del av vardagen. Jag har spenderat de senaste dagarna med att sitta inomhus och skriva på mina sista skoluppgifter och fick mig en chock när jag såg hur varmt det var utomhus. Med balkongdörren öppen blev det genast mycket varmare - vilket är ganska komiskt - att jag ska behöva ha balkongdörren öppen för att få in lite värme i lägenheten. Hur som helst så är jag glad över att inte behöva frysa mer, nu hoppas jag bara på att värmen håller i sig så att

Har ett minikollektiv hemma hos mig.

Just nu befinner det sig 6 pers hemma hos mig, som alla ligger och sover. Jag är den enda som är vaken och som har varit vaken ett bra tag. Jag brukar inte vara en morgonpigg person, men den senaste tiden har jag vaknat av tuppen runt klockan sju - varje dag! Jag har blivit så säker på att jag vaknar i tid att jag slutat använda mig av alarm, om jag inte verkligen måste passa tiden, då ställer jag klockan för att vara helt säker på att komma upp i tid. Då visar det sig istället att jag vaknar innan alarmet går i gång, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom jag alltid vaknat innan alarmet, hela mitt liv. Jag är nämligen sjukt rädd för alarmljud, därför har jag ställt in mig på att vakna en kvart innan ungefär, och det gör jag varje gång.

Det är ganska fridfullt att vakna innan alla andra, att bara sitta och ta det lugnt, utan att någon stör min sinnesfrid. Haha. Nu sitter jag och äter frukost framför datorn. Det går man göra när man är den enda som är vaken. Eller den enda är jag inte. Den enda människan är jag, men om katten räknas så vaknade han innan mig. Vi måste hålla ihop vi två, de enda morgonpigga här hemma. Nej, om man kanske skulle ta och väcka de andra iaf. Undrar om de också är rädda för alarmljud...

...Eller det är elakt, kanske ska göra lite frukost till dem också.

Barnvakt.

De senaste dagarna har jag vaknat upp helt nollställd inför allting. Jag har haft så konstiga drömmar, som om mitt undermedvetna vill förmedla någonting till mig. De är så verkliga, drömmarna, att det är svårt att veta vad som är dröm och vad som är verklighet.

Imorse vaknade jag upp med en känsla av att någonting vad annorlunda. Då kom jag att tänka på drömmen som jag haft, där en släkting varit närvarande som inte borde ha varit det, eftersom hon dog för åtta, nio år sedan. Ändå kändes det så verkligt, som om det vore en självklarhet att hon skulle vara där. Hon har ju alltid funnits där, men så slog det mig, insikten, om att så ju inte var fallet. Det tog ett tag att komma underfund med vad som var annorlunda, men när jag kom på det så insåg jag att det bara var en dröm.

Har ni också haft drömmar där ni inte kunnat avgöra om det var en dröm eller inte?

Skorstenar och takåsar.

Tröttheten sköljer över mig som en tsunami. Jag orkar inte göra någonting. Om jag fick välja så skulle jag ha gått och lagt mig för en timme sedan. Nu sitter jag istället och skriver på min examinationsuppgift, som bör vara klar snart så mycket som jag har suttit med den. Men det är den inte, jag ändrar hela tiden och sitter och pillar på småsaker i texten istället för att tänka på helheten. Då kommer man ingen vart, men man kan måla upp fina beskrivningar i texten istället. Det är alltid något.

Jag kommer då och då på mig själv med att sitta och kika ut genom fönstret på skorstenarna på huset mittemot. Det ser ut som att det sitter en massa halogenlampor på dem, men tittar man riktigt noga så ser man att det är någon form av fläkt. Jag älskar att studera byggnader, det finns alltid något nytt att upptäcka på dem. Fönster och tak är det intressantaste. Just nu vill jag inget hellre än att ha picknick på ett tak någonstans i stan och se solen gå ner över staden. Det är något av det underbaraste som finns.

Qu'est-ce que vous avez dit avec cette Mère Nature?